Mitt mantra har alltid varit att singellivet är bättre, förbindelser förhindrar och att kärlekspar missar en stor del av den verkliga världen där de sitter och gullar över en kallnande pizza. Helt enkelt; förbli singel om det så är det sista du gör. Det gick ju sådär. För nu sitter jag här, med ett pågående liv i Kalix och en pojkvän där hemma. Ja, vad ska jag säga. Tajming har alltid varit min yttersta kvalité.
Helt ärligt så trodde jag nog inte heller att jag någonsin skulle hamna i en relation. Jag har ju liksom alltid sagt att jag kommer bli den där tanten som kommer hem med ormskinnsplädar och andra vrickade prylar från mina äventyr till mina kompisars barn. Det gick ju också sådär. För nu sitter jag här, med ett pågående studiebesök i huvudstaden och en önskan att skaffa både hund och en fulländad köksutrustning. Ja, vad ska jag säga. Livet är bra lustigt ibland.
Så vad är min underbara poäng denna gången? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag håller liksom på att försöka komma på det själv. Kanske får man bara inse att livet inte riktigt gör som man tänkt sig ibland. Men att det blir bra ändå tillslut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar