Därför är jag flickan på vift.

.. Och nu vill jag ut och resa igen. Så lång tid tog det.

Slåss för din kvinna.

Min kusiner är helt underbara, mindre ord kan inte beskriva dem. Barnmänniska är väl i alla andra fall ingenting jag kan anklagas för men dessa små parvlarna är helt obetalbara. Köksbordet igår tillexempel:

Isac, storebror och den ultimata tjejtjusaren, svarade självsäkert 'Alla tjejer gillar mig' när jag frågade hur det gick på kvinnofronten. 7 år och redan redo för den andra världen. Det ska börjas tidigt, konkurrensen är ju som ni vet stor. Efter ett litet tag så går frågan därför över till Hannes, lillebror och den lite mer ödmjuka typen, 'Har du träffat någon plinga då..?' Smått generad får jag bara ett brummande skratt tillbaka som verkade få hela hans lilla kropp att vibrera, och jag tillägger därför: 'Jasså, där ser man! Och vem är hon mån tro..? Har ni pussats än?' Brummandet fortsätter och när ett mer nervöst skratt än ett faktiskt svar kommer fram så tar Isac vid och säger: 'Vill du veta? Nu ska jag berätta! Hannes är kär i Isabella, som går i hans skola, och det är Felix, Hannes bästa vän också, så därför, därför brottades dom i måndags och den som vann fick Isabella.' Vid det laget är det jag som försöker hålla mig ifrån skratt medan jag konstaterar att det kanske finns hopp för framtidens generation i alla fall.  Lite försiktigt, för att inte ta ifrån Hannes hjältedådet han nyligen utfört, försökte jag dock att fråga de båda pojkarna: 'Den här Isabella, är hon medveten om att hon är en prisstatyett och att hon nu tillhör antingen Hannes eller Felix..?' Hannes bara kollar i mig och begraver ansiktet genom att dra upp tröjan och han svarar, medan brummandes fortsätter: 'Nehehehej!' Ja, hade det inte varit för att det var mina älskade kusiner så hade nog mitt framtidshopp sjunkit där, men nu kunde jag inte göra nannat än skratta. De är bannemig obetalbara.